En klagovisa över Tyskland

En gång har också jag det landet gästat,
där sehenswürdig är varenda plätt,
det land, som Kaiserns ande durchförpestat,
där Denkmäler man överallt har rest att
åminnas någonting, som en gång skett.

Dock vill jag aldrig glömma rosenstocken
i Hildesheim och Domens små kapell,
men Du, du minnes endast bottenfocken
utav en iskyld flaska Henkel trocken,
som dracks en natt i Trulssons lyxhotell.

Du, som »The Gorumets guide to Europe» följde
och hamnade vid Pfortes fyllda fat,
vad bryr väl dig de strida regn, som sköljde
Thåuringerwald och utsiktsbergen höljde.
Ditt öga sökte endast utsökt mat.

Dock känner jag en lust att fråga:»Månne
du minns ett rimmat anslag i Wachstein,
und auch die dicken Herrn aus Hohe Sonne»?
Ich weiss, sie hatten nie gefühlt die Wonne
ein solche dicker Deutscher nicht zu sein.

Doch! Bringet mir die Raubenritter wieder,
und Junker Georg bringet mir zurück;
Ja, ge mig blott de gröna jägartider,
som jag har sett på tusen oljetryck.

Von Sonntagsleuten voll die Stadt ich sehe
und jedes Gust'chen hat 'nen Grenadier.
Dir Siegesgöttis winkt mir aus der Nähee.
Ich grolle nicht. Zum Patzenhof ich gehe
und trinke dort ein Seidel dunkles Bier.