En landtbild

Midsommarssol
Lyser från blånande höjd,
Spelmans fiol
Stämmes till ungdomens fröjd,
Majstången vinkar med äggskal och band,
Än fattas ett grand:
'Flickor! hvem hemtar af löf oss ett fång,
Det är tvång'?

Anna alltre'n
Skyndat från tärnornas led,
Gren efter gren
Drömmande bryter hon ned;
Majstången måste nödvändigt bli grann,
Just derför att han
Säkert i qväll ibland gossarnes flock
Kommer ock.

'Färdigt'? ja visst!
Spelman vid backen nu syns,
Tackas för sist,
Stämmer, och polskan begynns.
Gossar och flickor i lefvande ring
Så gladt snurra kring,
Blickarne glänsa och lapparne le;
Bara se!

Skjortärm så hvit,
Klocka på bredrandig väst. —
Treflig habit! —
Sinkor och språng som en häst,
Lugg ner i pannan och hatten bakut
Och vind i hvar klut;
'Tjo, ja'! i näfven det spottas ett grand
Alltibland ...

Flickan är blyg,
Småler och rodnar igen,
Tittar i smyg
På sin utkorade vän,
Tummar sitt förklä' och bryter helt visst
Lavendel en qvist,
Tar den i munnen och svara ej vill,
Men — står still.

Kaffe och öl,
Lifva båd' ungmö och dräng,
Här tåls ej söl,
Dansen går åter i fläng,
Kinderna purpras och bröstet det häfs
Och lustigt det lefs,
Ända tills månan på himmelens pell
Bådar qväll.

Då par om par
Söker en tufva i lund,
Lika godt hvar,
Blott de få språka en stund,
'Förkläden' är dem en obekant lyx,
J fröknar, hvad tycks?
De fria helt enkelt: 'säg vill du mig ha?'
— Och få ja.

Så går det till
Uti Guds fria natur,
Trasten sin drill
Spelar i ångande fur,
Bäckarne glittra och skogen står grön
Kring krusiga sjön;
Och än öfverallt finns af Eden en bit —
Skynda dit!

Ur Svenska Familj-Journalen, nr 6, 1867