Ensam

Det står ett träd så ensamt
allt på en öde strand.
Mot stormen utan värn det är,
och därför ingen frukt det bär,
och ingen fågel flyger där,
om ej en mås ibland.

O, stode det ej ensamt,
det bure frukt förvisst.
O, finge det för stormen ro,
det växte härligt, vill jag tro —
då byggde kanske där sitt bo
en näktergal till sist.

av Karl Alfred Melin