Fängelse utan murar

Varje morgon samma steg, ett tvång som kväver, ett kallt behag. Väggarna kväver allt som är fritt, och varje minut känns som ett långt, segt slit.

Klockan tickar, men tiden står still, i bänken där jag sitter mot min vilja till. Lärarnas röster, som ekon av damm, de talar och talar, men jag känner mig stum och lam.

Böckerna väger som sten i min hand, och varje uppgift är som ett träsk utan land. De säger det är viktigt, att det formar ens liv, men jag ser bara kedjor som håller mig i ett driv.

Vad är poängen? Vad ska jag nå? I skolan finns inget som jag vill förstå. Längtar ut, till friheten, till att bara vara, men här är jag fast, i en grå, dyster skara.

Så jag sitter och räknar varje sekund, tills dörren öppnas och jag kan fly en stund. Men nästa dag väntar samma kalla sal, och jag hatar den platsen, med varje andetag, varje val.