Fimparna står som spön i asfalten

de samlas i klungor
utanför portarna
man ser de inte på dan
för man skyndar fort förbi
tidigt är de självlysande
och talar till mig
ta bort mig ta bort mig
sluta rök
med de lyssnar ej
de anpassningsbara
så ska det vara bara
rökridån i lägenheten sprider
en söt obehaglig lukt
hjärnan vädjar
inte igen
den vill vända i dörren
hem näej
fastkedjad
inte utan återvändo
biter den in
i själens djupaste avgrund
tre sorters kakor
ljuvlig doft
bröd
de fattas mjöl
letar
det blir pannkakor istället
med grädde och hallonsylt
mitt i natten
det smakar underbart
kränkande spyångor
som sprider sig
längre och längre
i hela kroppen

av Karin Jo (ris och ros)

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.