Fiskmåsarne
Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sökFiskmåsar två
Mot himmel blå
I morgonsolen blänkte
Och åter snart
Med pilens fart
I hafvet ned sig sänkte.
På vingens snö
Fick böljan strö
En snabbt förrunnen droppe;
Ett ögonblick --
Och flykten gick
Till rymdens haf däroppe.
O sälla par,
Som hemvist har
Emellan jord och eter,
Som af och an
Så dyka kan
I djupens hemligheter,
Som jordiskt nyss
I svallets kyss
Bjöd lågorna att svalkas
Och ur dess famn
I snöhvit hamn
Mot solen åter nalkas!
Aktivera autouppdatering av kommentar