Flicka av pärlemor

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Kärleken, den är stor,
tanken så vag;
Flicka av pärlemor,
blänker idag.
Och jag ser att du ler,
men hjärtat säger Nej!
Kärleken, den är stor och handlar om dej.

Högt över det man vet,
svävar envar;
drömmarnas hemlighet
vill stanna kvar.
Och du finns där jag finns,
men vägen är så lång.
Högt över det man vet bor kärlekens sång.

Vi är två lika barn
och från samma spröda tid.
Vävda av samma garn
som i längtan står bredvid:

Sommaren är så kort,
vintern så lång.
Våren har runnit bort,
höst är på gång.
Men jag får när du går
röra vid din kind.
Sommaren är så kort och kärlek är blind.

Flicka av pärlemor,
Var blev du av?
Längtan som var så stor,
blicken du gav?
Fast min glöd är så röd
är den allt för svag;
Flicka av pärlemor, din lyskraft och jag.