Grafven utan namn
ohn Keats.
I skuggig frid, i dödens tjäll
Det står en enkel namnlös häll --
Bland kronors sus, i skuggig frid,
Tre steg från Cestii pyramid.
Ej namn och årtal stenen fått;
Där syns en krossad lyra blott.
En daggstänkt ros, men intet namn
Betecknar skaldens sista hamn.
Om skaldens graf ej minnet vet,
Ett fagert öga där ej gret,
Men stjärnan göt på skaldens graf
En tår och visste ej däraf.
Sof godt vid Cestii pyramid,
Du brustna hjärta, sof i frid!
Vid mörka kronors sus sof godt
Med rosor kring ditt örongott!
Så fort blir intet glömskans del
Som ett förstummadt strängaspel;
Ej daggen torkar upp så fort
Som ögons gråt på grafvens ort.
Än se’n då, om ock ärans sken
Ej flyktigt dröjde på din sten?
Där grät ej någon mö. Än se’n?
Hon hade smålett snart igen.
Aktivera autouppdatering av kommentar