Grumla icke flickans själ

Flickan satt vid bäckens strand,
Tvådde sina fötter der.
Sjöng en fogel ofvanför:
"Flicka, grumla bäcken ej,
Himlen syns ej mer i den!"
Flickan slog sitt öga opp,
Talade med tårad blick:
"Sörj ej öfver bäcken, du,
Bäcken klarnar snart igen.
När du såg mig stå en gång
Vid en ynglings sida här,

Du till honom tala bort:
Grumla icke flickans själ,
Aldrig skall den klarna se’n,
Aldrig spegla himlen mer."

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.