Guldfågel
Gossen gick till skogens gömma
Från en läxa flyktigt lärd,
Att i fred och ro få drömma
Öfver sagobokens värld.
Toner klara,
Underbara,
Fånga honom i sin snara,
Då en sällsam fågel kvad. --
»Sjung Guldfågel,
Sjung Guldfågel!
Tystnar du bland gröna blad,
Blir jag aldrig mera glad.»
Nu för bröders ystra lekar
Tar hans förra tycke slut,
Mellan sagomörka ekar
Fågelnät han sätter ut.
Fågeln svingar
Lätta vingar,
Sången snart ur fjärran klingar,
Döende i djupa snår. --
»Dröj Guldfågel,
Dröj Guldfågel!
Genom törnen blindt jag går,
Följande ditt eko-spår.»
Under höstligt bjärta kronor,
Vorden man, han irrar än.
Alla konstrikt spunna donor
Brustit ha för längese’n.
Röster locka:
»För att plocka
Gyllne skatter, blott dig bocka!»
Men hans håg står ej till gods. --
»Kom Guldfågel,
Kom Guldfågel!
Stinger törnet ock till blods,
Sjung blott, blir jag glad till mods.»
Sist bland stammar vinterhvita
Sjunker han -- hans kraft är tömd;
Kan dock ej sin tanke slita
Från en hägring en gång drömd.
Kan det vara
Villa bara?
Toner nalkas underbara,
Vid hans kind en vinge rör. --
»Tack Guldfågel,
Tack Guldfågel!
Blif det sista som jag hör,
Sjung för mig än då jag dör.»
Aktivera autouppdatering av kommentar