Gustaf Fröding

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Gustaf Fröding var en svensk poet, född 22 augusti 1860 på Alsters bruk utanför Karlstad, Värmland, död 8 februari 1911 i Stockholm.

Biografi[redigera]

Uppväxt[redigera]

Gustaf Fröding föddes den 22 augusti 1860 på Alsters bruk i Värmland. Hemmet var musikaliskt och vittert men fördystrades genom sjukdom. Fadern, Ferdinand, var löjtnant och var till lynnet melankolisk samt led av lungsjukdom. När Gustaf föddes hade modern Emilia Fröding (1827–1887), dotter till Carl Adolph Agardh, redan angripits av en sinnessjukdom, så svår att hon måste söka vård. Redan under sin skoltid hade Fröding hunnit att göra sig förtrogen med svensk vitterhet. Familjen Fröding bosatte sig som hyresgäster på Nya Kyrkogatan 5 i Kristinehamn 1867. De blev ägare till huset 1872 och lämnade gården 1882. Gustaf lämnade hemmet ett år tidigare, efter faderns död. Gustaf Frödings far Ferdinand och Anna, en av systrarna, begravdes på Kristinehamns gamla kyrkogård söder om kyrkans kor. Intresset för skönlitteratur lämnade ej mycket håg och tid kvar för övriga studier vid universitetet i Uppsala, där Fröding år 1880 inskrevs som student. Han förde aldrig sina studier fram till någon examen, och efter fyra år övergav han Uppsala och återvände till Värmland.

1880-1890[redigera]

1880 tog han i Karlstad sin studentexamen. Året därpå, vid 21 års ålder, började han att studera på universitetet i Uppsala. Samma år dog hans far och han kom därmed att ärva en stor summa pengar. Större delen av dessa pengar kom han att slösa bort och det var vid denna tid som han grundade sin alkoholism. När han återvände till Värmland två år senare hade han varken pengar eller examen från sina studier. Han hamnade i en ond cirkel, ingen kvinna ville veta av honom. Han fick nöja sig med den kärlek som kan köpas för pengar.

Som 25-åring började han att publicera dikter i Karlstads-tidningen och två år senare, 1887 blev han fast anställd. På grund av sina psykiska problem vistades han 1889-1890 på en Mentalsjukhus/nervkuranstalt, efter att hans hälsa drastiskt förändrats.

Debut[redigera]

I maj 1891 publicerades Frödings debutbok Gitarr och dragharmonika på Albert Bonniers förlag. Fröding var inspirerad av Verner von Heidenstam och så småningom får de kontakt med varandra. I september 1894 skriver Fröding ett brev till Heidenstam och när Heidenstam gifte sig med Olga Wiberg på Blå Jungfrun i juli 1896 var Fröding ditbjuden med sin syster Cecilia. De flesta av bröllopsgästerna träffades åter hos Heidenstam i Sandhamn senare samma sommar. Fröding hade med sig ett korrektur till sin kommande diktsamling Stänk och flikar. Hans förläggare Albert Bonnier var tveksam till en av dikterna, En morgondröm, och bad Fröding att överväga att stryka dikten. I Sandhamn gav hans författarkollegor Fröding modet att låta dikten stå kvar.

När diktsamlingen publicerades på hösten 1896 väckte dikten En morgondröm stor uppmärksamhet. När Karl Warburg recenserar samlingen skriver han: "Här sparas inga ord, ej ens de grövsta [...] Även den som är en svuren fiende till allt pryderi, all tillgjord sedlighet, måste känna sig frånstött både moraliskt och estetiskt, när som här enstaka ställen erinra [...] mera om vissa populärmedicinska böcker än om poesi.". Den 9 oktober beordrade justitieministern kvarstad av upplagan och Fröding åtalades. Vid rättegången den 27 november blev Fröding frikänd efter endast två timmars överläggning av juryn.

Sjukdom[redigera]

Under resten av sitt liv vistades han ofta på olika vårdhem och mentalsjukhus för att söka hjälp för sin alkoholism och mot sina svåra mentala störningar. Från och till under den första halvan av 1890-talet tillbringade han flera år på anstalten Suttestad i Lillehammer i Norge där han bland annat kom att sammanställa sin tredje diktsamling Stänk och flikar som publicerades 1896. Stora delar av materialet till denna diktsamling hade han redan påbörjat under en tidigare ettårig vistelse på en nervanstalt i Görlitz i Tyskland.

Fröding har kallats en "tillvaros utlänning". Hur det kan kännas att stå utanför, att vara en outsider vid sidan av livet, kan man läsa i dikten En ghasel som han skrev under sin vistelse i Suttestad. I den skriver han bland annat:

"
Jag vill jag vill, jag skall, jag måste ut och dricka liv,
om blott för en minut, jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret
Ty i mig själv är smitt och nitat gallret,


Under denna period i Norge skickade han också hem ett antal resebrev och kåserier till Karlstads-tidningen där han bland annat skrev om den politiska situationen i Norge. 1896 flyttade han tillbaka till Sverige. Juldagarna 1898 skrev hans storasyster Cecilia Fröding in honom på Upsala Hospital under professor Frey Svensons vård. Här fick han frekventa besök av lärainnan Ida Bäckman. Fröken Bäckman ville gifta sig med skalden och få honom att besöka en läkare i Holland som kunde bota honom. Men planerna kom aldrig att realiseras.

Signe Trotzig blev hans vårdarinna när han skrevs ut och flyttade till Villa Gröndal på Djurgården i Stockholm. Hon stannade hos honom till hans död. Frödings tid på Upsala Hospital har även blivit stoff till en pjäs skriven av Gottfried Grafström. Pjäsen heter Sjung vackert om kärlek och sattes bl.a. upp på Dramaten. År 1905]flyttade han till Stockholm. Fröding insjuknade akut i slutet av januari 1911, och vårdades därefter i Villa Gröndal på Djurgården fram till sin död kl.08.50 den 8 februari samma år. Han jordfästes i Klara kyrka, förrättad av professor Nathan Söderblom. Fröding ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Frödings diktning[redigera]

Många känner till att Fröding skrev en del olika a poesi endast finns i två tunna diktsamlingar, som författaren inte ens räknade med i sin utgivning.

De dikter som är mest kända och lästa är alla skrivna på rikssvenska, om än med ett och annat värmländskt uttryck. Fröding beskriver ofta den vackra värmländska naturen i sina dikter, en miljö han kände väl från sin uppväxt. Ett genomgående drag i Frödings diktning är sympatin för de svaga och utstötta, dikter som "Si drömmaren kommer där" och "Världens gång" är exempel på denna tendens.

Genom hela Frödings författarskap fortsatte han att utvecklas och upphörde aldrig att experiementera med språket. Hans senare produktion blev allt mer filosofiskt inriktad med dikter om ont och gott och om teologiska problem. Under sin tid på Upsala hospital skrev han den experimentella diktsviten "Mattoidens sånger", som rönt långt större uppskattning i våra dagar än då den gavs ut kort efter hans död.

Dikter (i urval)[redigera]

  • En hög visa (1891)
  • En ghasel (1891)
  • Tre trallande jäntor (1894)
  • Ett gammalt bergtroll (1896)
  • Gråbergssång
  • En morgondröm (1896)

Kolla Kategori:Gustaf Fröding for dikter av Gustaf Fröding.

Diktsamlingar[redigera]

  • Gitarr och dragharmonika (1891)
  • Nya dikter (1894)
  • Räggler och paschaser (1895 och 1897)
  • Stänk och flikar (1896)
  • Nytt och gammalt (1897)
  • Gralstänk (1898)
  • Grillfängerier (1898)
  • Samlade dikter (Fröding)|Samlade dikter]] (1901)
  • Efterskörd (1910)
  • Reconvalescentia (skriven 1908, utgiven 1913, två år efter hans död).
  • Frödings Efterlämnade skrifter (Dikterna i Mattoidens sånger skrevs under Frödings tid på Uppsala hospital 1898-1905 och utgavs första gången i 1914 i Frödings Efterlämnade skrifter)