Här är en bok för er, I svenska mödrar
Till Herr Doktor Johan von Horn
då han av trycket lät utgå sin
Svenska Jordegumma anno 1697
Jordegumma (Jordemoder)
gammalt ord för barnmorska
Här är en bok för er, I svenska mödrar hit!
Den på ert modersmål er kan till pricka lära,
Hur en sig skicka bör i nio måna’rs tid,
När hon sig känner på en kärlig tyngsel bära,
Och hur hon lyckligt sen må Evas äpplebit,
Så rätt som görligt är, i rättan tid betala.
Bort hädan, unga mör! I ären än för smala,
Och dessa bladen stå er ej att läsa fritt;
Er, svenner, även väl förbjudes denna läxa,
Det går allenast an dem, som i rundan växa.
Har den väl orätt dömt, som fordom dessa tre
I faran lika höll, i lika ordning ställde:
En sjöman, den i storm sig vill åt havet ge,
Och den, i våndan står med fostret under bälte,
Samt en, den sig i fält till drabbning färdig gör,
Där döden en gång ej men tusen resor mötes!
Hur nödigt är det då, att barnsängshustru skötes,
Bör utom att som de, som fromma kristna bör,
Sig i den Högstes skydd i all sin tid befalla,
Också för allting mäst hans bistånds makt påkalla.
Ty fast all mänsklig konst er hjälp och bistånd svor;
Dock står det allt hos Gud, han månde våndan lisa.
Naturen öppnar ej den minsta pärlemor,
När svarta tordönsskyr en omild himmel visa;
Det grova hednafolk har detta grant förstått,
När det med tacksam håg ett lyckligt barnafägne,
Den blida Junos gunst och vårdnad ödmjukt ägne;
Men åter tvärtemot, när som det illa gått,
Åt foster eller mor, ell’ bägge skadde blivit,
Åt Junos hat och hämnd och vrede skulden givit.
Gud vare evigt tack! Vi ha ett bättre ljus,
Till vilket vi vårt hopp och våra ögon vända,
Och sköta litet om, i vilket himlahus
Planetren med sin gång begynna eller ända;
Fast Tor ett vidrigt sken utav sin fader får,
Och Mars på tvären ser, dit morgonstjärnan tindrar,
Vi tro likväl, att slikt vår framkomst icke hindrar;
Ty Gud utöver dem i ny och nedan rår.
Ifall ock något men av någon stjärna flyter,
Förstånd och vilja rår, om vanart sinnet lyter.
Men vartut ärnar jag? Jag vågar mig för högt;
Mitt första uppsåt var med några rader prisa
Dens oförtrutna flit, som noga sammansökt
Och genom öppet tryck på svenska velat visa,
Hursom på bästa sätt en tung och fruktbar kved
Bekvämligt utan tvång och med den minsta möda,
Dock med den Högstes hjälp må lyckligt kunna föda,
Och vad i vidrigt fall för fara är därved,
Vad miss- och olycksfall av oförstånd plär hända,
Och att en konstig hand kan mycket sådant vända.
Hör systrar, tron i väl, att det är mödan värt
Att äga denna bok, evad sig därpå löper!
Spar till ert eget gagn en enda Djurgårdsfärd,
Ell’ några kannor bär, dem mången dyrt nog köper;
Det är en ädel ting att veta själv besked,
och hur i sådant fall en kvinna sig bör skicka.
Det går ej alltid lätt, vi ha ej lika lycka,
Jag har en del försökt av själverfarenhet.
Om jag er råda får, så mån I ej försumma
Att äga var och en Den Svenska Jordegumma.
Herr doktor, det är visst, att allt vårt kvinnokön
Till evig tacksamhet er högst förbundet finnes,
Men mot så stort besvär är det en föga lön,
En vedergällning, som på intet ställe synes;
Ert namn och minne må en malm ell’ marmorstod
Med välförtjänt beröm åt eftervärlden lämna,
Det rå vi icke med, det må vi icke nämna,
Dock blir emellertid vår rena vilja god,
Och skall ert ros bland oss odödligt stå och vara,
Så länge kvinnor finns och mödrar stå i fara.
Aktivera autouppdatering av kommentar