Högt bland bergen...

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Högt bland bergen under furor, smekt av morgonvindar unga,
låg jag drömmande på rygg inunder tysta, höga skyn
Då kring hav av skogar, skorrande, jag hörde järnet sjunga
och ett kors kröp fram i rymden över byn.

Och en trådlös hälsning ville jag dig, broder, skicka,
rymdens ryttare och ärelystna dödskapten,
innan hundra telegrafer som i feber hinna klicka,
att du bräckt din fågels vingar och man hittat dina ben.