Höstens Värme

Under livets långa höst, trodde jag aldrig att kärlek fanns för sådanna som oss.
Att älska var något man måste förtjäna, och jag trodde aldrig jag gjorde det.
Men så kom du, med ett leende av guld, och hår som siden, mjukt och skimrande. 
Du påminde mig om höstens varma famn,
dess lugn och fridfulla charm.
Ditt hår, som de gyllene löven, fann sin plats i mina armar.
Helt plötsligt fylldes min värld med färg, utan att röka på, 
bara av att prata med dig.
Vi delade timmar, dagar och nätter,
dina ord fick mig att känna mig hel.
Du visade mig hur man skrattar och ler,
tog mig bort från det kaos som jag tidigare skådat,
gav mig nytt liv.
Jag bad för dig, och fortsätter att be, 
tack för att du visade mig höstens värme. 
Din kärlek är min höst, och ditt leende är min tröst.