Hedrar du mig för den jag är?

Så du påstår att du hedrar mig, alltid?
Vem är du då när rösten höjs och svärorden svärmar?
Du lämnade mig, vägrade vandra bredvid...
Vem är jag då när hösten for och våren äntrar?

Hur hedrar du mig för den jag är?
Hur hedrar du mig, för den mamma jag vill vara...
När allt jag gör, tycks bara ställas till med besvär?
Du tog ifrån mig sonen, saknaden blir större var dag....

Försökt att förklara hur illa jag mår
Tillbaka blev det gap å skrik jag får
Vart tog inlevelsen vägen och empatin?
Min vardag bara fylls med sorg och tragedi...

Mitt barn känner mig bara till rösten
Ack, när ses vi...kanske till hösten?
Försökt att finna luften att andas...
Ty det är svårt för alla tårar vandras...

Har jag fött ett barn till livet,
För att han ska växa upp utan min närhet?
Har jag skaffat min dotter en lillebror,
För att hon sedan ska undra vem han är?

Nog har jag blivit surrogat mamma?
Utan att få veta förrän fem år efteråt...?
Varje långa dag blir den samma...
Såren rivs upp var dag, gråt efter gråt...



Hedrar du mig för den jag är?
Hedrar du mig för den mamma jag vill vara?