Hosianna

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Hosianna du äder fin, men icke kanne se dig Du födes inom snar tid, icke soffa som äder tid

Geder mig mer, mer

Puppan den blänker, i väntan på loss, när dunet den slukar och skjuter den loss

Knarket i ägget, det mycket fint, men egentligen? Är det knark? Det är en baby, snart loss!

Geder mig mer, mer, mer

När utlöser du? Kom ut ur ägget. Den levande själ du har fådert mig att vänta.

Geder mig mer, mer, mer, mer

Nu är du ute. Tack. Mener nu du ska inte ut. Du ska ut påriktigt.

Geder mig mer, mer, mer, mer, mer