Hur jag känner

Just nu mår jag okej. Jag är glad för att jag är fri. Jag har flytt från dem. Jag har räddat mig själv. Jag tycker att de inte respekterar mig. Jag önska att de märkte mig mer och anpassade sig lite. Jag hatar när hon märker att jag inte är glad. Men är fortfarande irriterande. Jag får panik av det. Jag mår inte bra bara så att alla vet. Jag önska att jag gjorde det. Jag försöker att hinta till alla vad det är som föregår. Jag vill så gärna skriva en låt eller bok. Jag tror att det kan få ut det. Jag vill gråta i låten. Jag vill typ gråta hela tiden när jag tänker på det. Jag grät jättemycket igår. Därför blödde jag näsblod. Myyyycket. Det var blod. Allt händer av en andemening. Allt har en betydelse. Det har jag lärt mig. Jag tänker att ifall något händer, är det meningen att det ska vara så. Jag bara känner så. Jag har egentligen ingen trovärdig källa men jag bryr mig inte. Jag vill känna mig så pass fri att jag kan springa.