Hur vi var
Han kände hur tårarna formade kanaler längs kinden. Tänkte tillbaks, tänkte på dagarna då det var han och honom. Då vi gick, då vi var, då vi såg, då vi log. Läste böcker, lekte kurragömma på mina villkor, älskade att vara med varandra. Du försvann, inget blev sig likt, jag kämpade utan att må och du såg på – jag kände det, nåonstans där var du – och du log. Jag kan inte le, det gör ont, men någon gång möts vi igen och jag kan knappt bärga mig. Jag ser på det utifrån, skriver text och tror att jag kommer över sorg. Sorg? Sorgen. När du försvann så försvann också en del av mig, den som gjorde att jag inte bara sa hej, jag sa hej med hela hjärtat. Den delen är borta, men du har den i säkert förvar och när vi möts kommer jag åter att minnas hur vi var.
av Sebastian.
Aktivera autouppdatering av kommentar
Anonym användare (d728190753)
Permanent länk |
Anonym användare (5aa55d01cf)
Permanent länk |
Anonym användare (5aa55d01cf)
Permanent länk |