I främmande gård

Hemma där är lugnt och godt,
där är lust och glädje blott,
där står våren nu i flor —
lycklig den, som hemma bor!

Långt från far och mor jag är,
långt från hem och syskon kär;
på mitt plågoläger jag
ligger ensam dag från dag

Tungt att bo i andras gård,
få af andras händer vård;
huru ömt de smeka må,
moders är det ej ändå.

moders hand är mild och len
och att hjälpa aldrig sen;
moders sköt är varmt och mjukt,
helst för barnet, som är sjukt.

Visste mor, hur det är fatt,
fick hon ingen ro i natt;
visste far, hur sjuk jag är,
säkert voro snart han här;

tog sin flicka lätt i famn,
gaf sin älskling ljufva namn,
bar mig ut till kärran se'n
och for hem till mor igen.

Hemma där är lugnt och godt,
där är lust och glädje blott,
där känns plågan icke stor —
lycklig den, som hemma bor!