Jag packar och packar

jag packar och packar
in andras samveten
de förstår ej varför
jag är isolerad
i ingemansland
finns ej kvar av mig
är det så att bli gammal
nej det accepteras inte
sopplunch med för
länge sen nostalgi i
rör om i sinnet
i det utspädda livet
ryggsäcken är full
och vill ut
tillsammans
med andra
minsta lilla gnista
av samförstånd
i kön på ICA
för mig att le igen