Jag reste med min mor i natt

<dikt>

Jag reste med min mor i natt. I drömmen var hon med, som förr och på en molntapp satt - vi tyst och fint och gled.

Hon sa´ - Här tjuter inga hårda vindar och här lyser nästan alltid sol. Här öppnas trädgårdens vita grindar till syren och ängsviol. Och tänk så verkligt allt kan vara när man blir fast i drömmens garn. Vi rakt mot ljuset tycktes fara och du blev mor och jag blev barn. Du var ju alltid klädd som en furstinna och ingen flärd du saknade Jag såg i ljus en vacker kvinna och full av sorg jag vaknade.

Jag reste med min mor i natt. I drömmen var hon med.

                        Göran Hansson