Jag vet, mamma, jag vet
jag vet, mamma, jag vet
du skulle göra vad som helst för att resa mig upp
när jag faller mamma jag vet
hur många nätter du gråtit
för alla tuggor jag inte tagit
alla kalorier jag räknat alla mil
jag sprungit ensam
jag vet mamma, jag vet
det är okej att gråta
att falla sönder ibland
du gör det bästa du kan för att hålla mig hel
men krossat glas har sprickor
hur vackra gardinerna än är
och jag kommer aldrig glömma
hur många blommor som än blommar
hur många skratt vi än delar
var skogen skulle ta mig, mamma
jag vet du hade gått sönder när jag kom hem
minns du hur trasig jag var
det gör inte ens jag
mamma du vet en måste glömma sina känslor ibland
för att överleva
men jag vet mamma, jag vet
du minns hur ont det gjorde
för du har aldrig fallit sönder tillräckligt
för att tomrummet ska bli större
än alla känslor som någonsin funnits
och mamma jag vet, mamma
jag har inte en jävla aning
minns ingenting alls
hur skulle jag orka leva
med minnet av dina tårar
din bristande röst
hela vårt liv genom dina armar
som kanske hade tagit slut
och vetskapen
om att allt kunde varit bra nu
om jag bara inte vore
så jävla självdestruktiv
Aktivera autouppdatering av kommentar