Kosmos Tragedi

De gled, de snurrade, de bröts, tiden som gick kom återigen efter varje varv i samma era som månen och solen gick. De flyger, svävar runt den brännheta solens syn då en stor smäll hände utan ljud, en sten, två stenar är det nu. Två splittrades i harmoni runt planeterna, en smäll skedde, en smäll med ljud och luft runt sitt huvud. Luften tog sitt andetag och slukades upp av marken den känt, marken skakade i vrede, skyn föll som molnen blundade. Mitt, det hela som varit var nu två, flygande i harmoni.