Långa nätter
Långa nätter
En dag var det där, en annan var det borta, Kärleken.
Jag var annorlunda då både naiv och arrogant.
Men ack så lycklig
Hela världen låg öppen för mig och bara mig, jag var centrum och min lust var viktigast.
Tills en dag när sanningen bet mig i nacken.
Lyckan jag hade den försvann
Den smärta och sorg jag utsätter andra för
Att fienderna jag har, är skapade av mig själv..
Detta är inget rop på hjälp, utan snarare ett sätt att hjälpa mig själv.
Efter desperat försöka gottgöra det jag gjort och få tillbaka det jag engång hade.
Få tillbaka den där flickan jag älskade.
Lönlöst
Jag föll tillbaka ner i skuggorna sen min barndom,
Kände hur mörkret åt upp mig och hur mina demoner livnär sig på mig.
Varför? kunde jag inte förstå då.
Det var väl inte så farligt?
Först nu kan jag förstå, efter otaliga långa nätter.
Långa nätter av ångest, självhat och tankar.
En dag slog det mig.
Det är inte synd om mig, inte alls.
Det som har hänt är på mina skuldror och ska därför inte sörjas utan läras.
Bli den jag utger mig för att vara, inga baktankar utan ren vänlighet
Först då blir jag hel
Lycka mäts inte i vad man själv har, utan vad man ger andra
När flickan är glad, då är jag glad.
När hon gråter, då gråter jag.
Detta är kärlek.
Inte romans
Utan ren vacker kärlek
För min medmänniska
För mig själv
För flickan
Vem är jag då nu?
Jag är en ung man i Stockholm.
Som öppnat ögonen för min medmänniska
Fortfarande lika kär
Men inte olycklig
För efter dessa otaliga långa nätterna
Så kan jag äntligen förstå.
Aktivera autouppdatering av kommentar