Långt bort ifrån stadens hank och stör

Långt bort ifrån stadens hank och stör
där sjunger en utvald sumprunkarkör
i en fallfärdig tobakslada.
Dit hava de flyktat från grändernas kamp
från dagens tröstlösa gråväderstramp
att en stund vara hjärtligt glada.

Där hava de tillrett ett kostligt mål
där doftar en kryddad och ångande bål
av rom och brännvin och mumma.
Nu fatta de falnade händer i ring.
Urspårade gubbar nu virvlar omkring
i takt till en rämnande trumma.

Deras själar är nötta. Och ögats brand
har släckts av livets strypande hand.
Deras ryggar är krökta och skeva.
Nu hava de unnats en stund av lek,
en afton med ångande vin och stek —
av ett liv som de bakvänt lärt leva.