Låt brusa, barn, låt brusa

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Des Knaben Wunderhorn

Jag hör en lie brusa
igenom korn och strå.
Jag hör en flicka sörja
den vän hon trodde på.

Låt brusa, barn, låt brusa,
vart än det bära må.
Jag har förbytt min kärlek
bland styvmorsblom och strå.

Har du en flicka vunnit
bland styvmorsblom och strå,
så står jag här allena
och måste sorgsen gå.

Jag hör en unghjort brusa
igenom skogens snår,
jag hör min flicka klaga,
att kärleks brus förgår.

Lår brusa, barn, låt brusa,
jag vet ej vart jag vill,
men alla bäckar rusa,
och ingen löper vill.