LIVSLOPPET

av Sten Wiking, 2011

En hankar sig fram,jodå ! i tron, att finna den eviga
kärleken, eller att den finner en. Och hoppet har en
kvar, om än det alltid gör en besviken. En traskar på
från arla till särla, i ur och skur, i dur och moll. Om
morgondagen har guld i mund,är det bara aska kvar
till kvällen, för en lever, ur hand i mun, på isflak flyt-
andes, och oron mal i själens kvarn, medan erfaren-
hetens dyrköpta tid skördar ens tålamod, en lever
och dör,och det är väl nog.

*

© Sten Wiking

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.