LIVSLOPPET

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

av Sten Wiking, 2011

En hankar sig fram,jodå ! i tron, att finna den eviga
kärleken, eller att den finner en. Och hoppet har en
kvar, om än det alltid gör en besviken. En traskar på
från arla till särla, i ur och skur, i dur och moll. Om
morgondagen har guld i mund,är det bara aska kvar
till kvällen, för en lever, ur hand i mun, på isflak flyt-
andes, och oron mal i själens kvarn, medan erfaren-
hetens dyrköpta tid skördar ens tålamod, en lever
och dör,och det är väl nog.

*

© Sten Wiking

Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.