Livet väntar på mig

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

livet väntar på mig det var länge sen vi möttes du å jag Vi hade gått vid varandras sida dag efter dag Men sen plötsligt en vacker dag så var vi inte längre ett lag jag svek dig lät dig försvinna och jag blev blott ett minne vagt Jag vandrade ensam med en svart vålnad som bröt ner mig dag för dag men det förstod inte jag. Till en början hade jag roligt men skulle med tiden få se att det inte var äkta inte som det vi hade du å jag mitt liv raserade lite i taget en dag itaget du dämpade min ångest när det vart för jobbigt du fick mig att glömma alla saker som var ömma. Du följde mig varje steg ett litet steg mot död å ensamhet så splittrade du mina relationer du svek å för dig var allt en lek Du såg till att jag bara hade dig kvar det var det du ville du hade sån kraft som jag inte kunde värja mig mot Ensam utan vänner familj livet allt var nu borta å du bara log. Du hela mitt liv tog jag var maktlös visste nu inget annat än att fortsätta med dej vid min sida. Ångest idagar varje morgon ångesten skrek sluta nu. Men det gick inte jag återvände alltid till dig jag var inte längre den där fina glada tjej den hade du tagit bort å jävlar va det gick fort. Iår av ett annat liv så sakta började jag ta egna små kliv. Men det var svårt du höll mig i ditt våld jag kämpade å slog så du bit för bit dog. Å den där glada tjejen kom mera fram och log. Tid av hårt arbete det tog åren gick år efter år men idag e jag nära den där vägen som du tog. Sna ses vi igen jag är på väg.