Lura Mig
Lura mig
Jag ber blott om detta
Ljug för mig
Låt mig leva i villfarelsen, om än bara för ett litet, litet ögonblick
Att någonstans där ute finns det någon som vid något tillfälle har älskat mig
Eller om inte älskat, så åtminstone accepterat mig, i viss mån
Locka mig
Locka mig att skratta
Om än ett tomt och ihåligt skratt, utan glädje
Låt mig skratta åt hopplösheten i att vakna upp ur en ond dröm
Bara för att inse att verkligheten är värre än så
Att inse att jag faktiskt är jag
Se mig
Se på mig med gränslöst medlidande
Betrakta mig som den vanskapelse jag är
Och försök att uthärda
Uthärda det olidliga att se det dina ögon helst väljer att undvika, i ren självbevarelsedrift
Då kan jag i alla fall säga
Att jag en gång blev sedd
Tala till mig
Eller åtminstone, tala om mig
Tala tyst om mig, med de andra
Tissla och tassla, skvallra och sladdra
Fnissa och fnittra, jag begär inte mer än så
Då är ju även jag delaktig
En liten, liten vederstygglig skärva i det kollektiva medvetandet
Aktivera autouppdatering av kommentar