MÅNBARNET
Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sökifrån TERAPISOFFAN III av Sten Wiking.
Månen hade ofta betraktat det rofyllt
sovande barnet,
och utvalt det.
Född med en månskära i ena ögat
och solförmörkelse i det andra,
och därtill ett skrik en gråt,
och ett skratt,
som fastnat i halsen,
blev det aldrig som de andra barnen,
som i ett högre syfte ämnad,
skulle se det andra inte ser.
Aktivera autouppdatering av kommentar