Mästare och lärling
Ändtligen är jag allena!
Trollkarln nu sig bort begifver,
Och de andar, honom tjäna,
Själf jag lagar föreskrifver.
Formler, signerier
Jag på minnet lagt
Och gör häxerier
Med hans andas makt.
Traska, traska
Långa vägen!
Vatten trägen
Skall du draga:
Jag vill bada, jag vill plaska.
Så det månde mig behaga.
Gamla sopkvast, fram ur skrubben,
Dessa trasor tag till kläder!
Länge var du dräng åt gubben,
Nu uti min tjänst du träder.
Ett par ben här får du,
Därtill hufvudknopp --
Med en hink nu går du
Hän i hastigt lopp!
Traska, traska
Långa vägen!
Vatten trägen
Skall du draga:
Jag vill bada, jag vill plaska.
Så det månde mig behaga.
Se, han löper ned mot stranden,
Är vid floden framme redan,
Med sitt ämbar fullt i handen
Är han här som blixten sedan.
Om igen behändigt!
Så det fylls, mitt kar!
Vatten, vatten ständigt --
Öfvernog jag har.
Håll med detta
Tjänsteprofvet!
För behofvet
Vatten finnes.
Ve mig, sådant spratt -- det rätta
Ordet jag ej mera minnes!
Att förtrollningen få bruten
Mäktar detta ord allenast.
Hur han löper oförtruten!
Vore han blott kvast som senast!
Ständigt fulla såar
För han hit med sig,
Ack, och hundra åar
Forsa in på mig.
Kan jag tåla
Slikt af kvasten?
Jag tar fast den
Oförskämde!
Hu, så vildt hans ögon stråla!
Det var nära han mig skrämde.
O du helvetsfoster snöda,
Vill du huset rent af skämma?
Vattenströmmarne, som flöda,
Trösklarne re’n öfversvämma.
Ack, den satan hör ej
På förnuftigt språk!
Lägg dig ned, dig rör ej!
Var som fordom -- påk!
Månn’ du ärnar
Låta vara?
Vänta bara!
Jag dig griper,
Och med yxan, hur du spjärnar,
Jag dig splittrar, om det kniper.
Han hör aldrig upp att släpa...
Afgrundsande! Nu det gäller,
Nu, pass på, skall jag dig dräpa:
Yxans egg mot klossen skräller.
Nu min räddning randas,
Hugget träffat braf!
Jag kan åter andas --
Han gick midt utaf.
Ve mig, ve mig,
Det blef två nu!
Båda gå nu
Vandt till värfvet:
Tjänsteandar två omge mig --
Himmel, fräls mig från fördärfvet!
Så de löpa! Ingen ände!
Vattnen öfver trappan svalla.
Mästare, se mitt elände!
Ha, du kommer, hör mig kalla.
Räck mig hjälparhanden,
Se, min nöd är stor:
Jag ej kvitt blir anden,
Som jag frambesvor.
»Bort i blinken!
Kvastar bara
Må ni vara!
Ty att tjäna
Såsom andar, ger er vinken
Gamle mästarn, han allena.»
Aktivera autouppdatering av kommentar