M e r l i n

Jag står uppe i mitt torn
Och blickar ut över dalen
Dumstruten beströdd av stjärnor
Spegel full av korn
slickar i mig som en galning
Ur truten spottar jag kärnor

Läser en besvärjelse och känner kicken
under ytan blir formen som ny
Stirrar in i spegeln som krossas av blicken
I grytan framträder mitt ansikte av bly