Mask

hej. jag är tomas. tomas ove johansson. jag hade en mask på mig förut. jag trodde på konspirationsteorier också. som att jorden är på låtsas. innan dess låtsades jag som om jag var spirituell. jag var aldrig det. jag var som en komedieserie på tv. människor tittade på mig som om de var förtrollade, och skrattade till och log när de skulle göra det. jag har inga talanger och ingen ville ha mig. jag fattade aldrig detta. jag har karma nummer 10. det betyder att jag har lärt mig alla 9 stora saker om livet, och är nästan klar med min resa. detta förstod inte jag, för jag trodde att den enda meningen i livet som finns, är att bli förälder.

som förälder ska man ha 100 bollar i luften, 100 tankar samtidigt, träffa och tänka på 100 människor per dag, och allt detta ska fungera som på räls. jag klarade knappt av en sådan sak. detta trodde jag hade med att min syster kontrollerade mig. det var inte så. min mor hade drömt om att ha någon att göra konst med sen tidiga år. min far var inte konstnärlig, och deras första barn blev inte det heller. sen kom jag till världen, och till slut efter många år, ett tag efter att min far dött, gjorde min mor och jag konst tillsammans. flertalet böcker på många teman. jag tänkte vara vetenskaplig och originell. hon gjorde textila verk baserade på hittade föremål, och jag photoshoppade dessa, tillsammans med självporträtt, solnedgångsbilder, och diverse annan fotokonst jag gjort sen jag började med det på 90-talet.

som sagt, jag trodde jag var speciell på något sätt. den enda som är mer speciell än mig i världen, är den falska profeten. han tar inte droger och tycker inte om sex eller rockmusik. jag var exakt som honom, för jag är en datornörd. till slut, istället för att försöka bli erkänd på nätet eller i verkligheten för något, kom jag till ett ställe, med många om och men.

man skulle vara sig själv, samarbeta med andra, och lära sig saker om hur man beter sig som en vanlig människa.

för att säga det igen: jag ska inte ha relationer och inte några vänner överhuvudtaget. det var inte meningen med mitt liv. mitt öde. efter att ha få lära mig mitt öde igår förstod jag allting.

på konspirationsteorisajten sa de att allt var en viss folkgrupps fel. om det är sant eller inte på något sätt överhuvudtaget spelar ingen roll.

någon vecka efter att min far dog, så försökte jag också dö. jag hoppade. 10 meter. medan jag innan hade satt fyr på min lägenhet. det är inget konstigt i sig. det var skrivet i sten. jag kommer inte ihåg några av mina drömmar, och jag kan inte förstå eller tyda de. det är inget fel i sig själv.

en stor del av 90-talet hade jag fortfarande en vän. det som kallas bästa vän. jag visste inte vad detta var, som mycket annat. jag var inte som andra. det gör mig inte säregen på något sätt, och inte bättre än någon.

men som många andra trodde jag att sex, droger och rock n roll var meningen med livet. problemet var, jag kunde inte få sex, jag ville inte prova droger, inte ens kaffe eller te, och alkohol hade ingen effekt på mig. vidare har jag noll talang i musikskapande på alla nivåer. en lågkostnads gitarr och en värd miljoner märker jag ingen skillnad på.

så hur i hela världen skulle jag göra musik? jag fick lära mig om ursprunget till elektronisk musik. innan klaviatursyntar fanns var det modulärsystem. dessa har jag provat och förstår inte de ett dugg. hur mycket jag än försöker skapa originella ljud med de, låter de endast som om en hund som skäller, eller ett bil larm.

jag får lära mig om ett revolutionärt musik program. mestadels använder jag återklang och ett filter som automatiskt gör melodier i det.

som innan vill jag lära människor något, göra skillnad. de lyssnar så klart inte på vad jag vill föreläsa om, för de är sig själva och på sitt sätt, och de är inte intresserade av lyssna på min musik.

olyckligtvis var den första enda riktiga insikten i mitt liv, något som hände för några dagar sedan. jag gick till en annan sajt, en större. där var det en ny populär dokumentär om sri lanka och vad som hände där. jag hittar en person i kommentarerna som förolämpar någon med vad som låter som ett barnkammarrim.

jag är nu 39 år, och förstår äntligen vad livet handlar om. mitt liv. mitt öde. jag ska inte visa att jag är någon, och jag ska inte bli omtyckt.

rimmet som hördes verkar hotfullt, så jag hotar tillbaka. för att jag tror att jag har någon inneboende makt, är jag hotfull tillbaka med hjälp av runor. dessa jag använder mig av är peorth berkanan uruz.

på samma sätt fick jag min första enda långsiktiga relation. jag skrev mitt namn och mellannamn i runor på en gammal trärot, medans jag tänkte illa om en person.

det jag åstadkom var en merkstave, en negativ förtrollning. igen, var det är så här det skulle gå till.

livet kan verka hårt, kallt, orättvist och meningslöst.

det är inget fel på mig eller världen. det jag upplever är en historia ur livets bok. vad jag än gör leder det till samma slutpunkt. år 1997 spelade jag ett datorspel med denna vän på undervåningen av hans familjs hus.

senare denna natt drömmer jag om innehållet i spelet. jag irrar runt i samma värld som här, men något är annorlunda. det verkar handla om sex, droger, och rock n roll, fast allt är som dataspelet, men i verkligheten.

15 år senare, händer denna dröm. jag är i verkligheten, jag fantiserar inte. jag bodde då i en lägenhet, som jag gick till i drömmen, och den slutade.

ja, livet är verkligen som det sägs. men man kan förgylla den med en vacker låtsasvärld, som jag försökt göra.

detta är inte meningsfullt i sig dock. det som spelar roll är att påverka världen. jag råkade göra det till slut. jag kom till ett ställe som inte direkt accepterade mig, men jag försökte använda mina upptränade talanger ändå. det blev bättre.

mitt karma konto är nu över 800 000. om det endast är mina poäng till en viss person, eller hur många jag påverkat, positivt eller negativt, förstår jag inte direkt.

det är inte min uppgift att argumentera med någon, eller att klaga på något större fenomen.

det kom in en ny person på jobbet, som jag återställde. hon verkade endast vara svag, men jag fick henne att göra konst och poesi.

det var dock inte hennes öde. det var att bli sig själv igen.

det var inte meningen att jag skulle bli tillsammans med henne.

samma sak utspelade sig en annan gång. någon som ingen verkade bry sig om, på grund av att hur hon betett sig. hon verkade förkrossad, och jag lyfte upp henne igen från botten.

jag tror på att allt är lika dåligt som det är bra. det går inte att göra världen bättre på något sätt, men inte sämre heller. så jag förmodar att jag försämrat 400 000 människor, men förbättrat lika många.

detta nummer ökar över tid, tills någon dag det visar min riktiga karma poäng.

det går att påverka, det är det enda, och detta är livets sanna mening.

men det är det endast för karma öde 10. allt som utspelats har illustrerat detta för mig. jag har sett andra meningar, men jag kunde inte fullfölja dessa, för jag har redan gjort de.

jantelagen har illustrerats för mig ett flertal gånger, tills det till slut vändes uppochner. jag är den enda som gör misstag, jag är den enda som sticker ut, jag är den enda som är ensam, jag är den enda som tycker som jag gör, men jag är den enda.

jag är den enda som hör,

jag är den enda som ser,

jag är den enda som talar.

jag är den enda som höra det ingen vill höra,

jag är den enda som höra det alla vill höra.

jag är den enda som se det ingen vill se,

jag är den enda som se det alla vill se.

jag är den enda som säga det ingen vill säga,

jag är den enda som säga det alla vill säga.

för jag är vinden,

för jag är solen,

för jag är sanden.

för jag har ingen själ,

för jag har allas själ,

för jag har vanlig själ.

för jag är ingenting,

för jag är allting,

för jag är mitten.

det blir inte sämre än så här,

det blir inte bättre än så här,

det blir som det är.

det blir som det ska vara,

det blir som det alltid ska vara,

det blir som det blir.

det tionde steget har fullföljts.

detta har jag skrivit förut,

detta har andra skrivit förut,

på ett språk jag inte förstår.

en av mina första teckningar var på en pansarvagn.

min smärta är som krigsveteraners.

jag skapar, jag förstör, jag återskapar.

fred, krig, och fred igen.

längtan, trauma, frigörelse.

min genre är sotz,

ångest med panikrädsla,

en strimma hopp.

normalitet, dramatik,

ett lyckligt slut.

den amerikanska drömmen och dess skugga.

en frihetsfärd som slutar i koma,

men till sist leder till insikt.

en av dessa texter låter följande,

finns min själ igen.

tänkt int,

gråt int,

mins int.

obemärkt förbi,

förbli,

alti,

alti vi,

i alt ti.