Min lyra

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Jag avskyr tanken...
Var är min älskade jättelyra?
Den solskenssträngande, sagolika, ur molnen hängande.
O du min jättelyra,
du hänger över världen som ett frågetecken.

- - - - - - - - - - - - - - - - - -

Då jag dör,
kastar jag mig sorglöst ned på dina strängar;
då stå två andar upp ur det okända,
sovande bära de oss över haven,
de stanna mitt på Atlanten. -

- - - - - - - - - - - - - - - - - -

Och vi äro båda försvunna ur världen,
min älskade lyra!

(September 1918)



ifrån Septemberlyran av Edith Södergran


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.