Mod! (Snoilsky)
Järngrå, hotande olyckshärar
Hvälfva framåt i tunga massor,
Ugglevingar på hjälmar flaxa,
Luften fylles af cimbriskt tjut.
Upp ur gungande spjuthaf dyka
Jätteskepnader, grymma syner --
Lilla skara, om nu du bleknar,
Är du krossad och allt är slut.
Mellan hopplöse höfvitsmänner
Ängsligt hviskas, och tiodubblad
Tycks den rytande myriaden:
Bistra anleten utan tal!
Re’n med hufvudet gömdt i skölden
Falla sviktande led tillbaka --
Hör, då skallar en plötslig maning,
Väldig tuba och gäll cymbal!
Purpurmantlad, bland gyllne örnar,
Högrest tyglande hvita springarn,
Själf uppvägande legioner
Fältherrn synes vid lyft standar.
För en blick ur hans klara öga
Svaghet spänner som stål sin sena,
Vilddjurshamnen ej mer förskräcker --
Bländverk, bländverk dess hot blott var.
Du, som väcker, då allt ses vackla,
Gammal tillit till gamla vapen,
Du, hvars blixtrande öga hejdar
Nederlagets, fördärfvets flod,
Genom skockade mörka hopar
Du vet bryta en väg till räddning --
Hell ungdomlige, skölduppburne
Segerhjälte, ditt namn är Mod!
Aktivera autouppdatering av kommentar