N:o 20, Mina björnar samlen Eder

Mina björnar samlen Eder,
vita handskar var person,
svarta kläder med all heder,
och i näven en citron;
samlen Eder till att följa
och att bära tyst min bår,
pimpinella skall nog skölja
var en strupa om jag rår.

Ja, min matta hamn sig lutar
liksom blomman till sin mull,
och min hydda sig nu slutar
i sitt vilorum så full.
Farväl skönhet, glans och styrka!
Farväl lycka, liv och hopp!
Gud lät Blomberg intet dyrka
även gravdörrn för mig opp!