N:o 38

En Potiphars hustru med sköna maner,
Joseph til kärlek vil locka,
Rycker'n i manteln, och suckar och ber,
    Sitt ner, sitt ner.
Inunder Paulunen den skönaste ros
Stod för vår Joseph at plocka,
Men som en lymmel han flydde sin kos.
    Det tros, det tros.
Ach! om jag varit i Josephs ort, :||:
    Jag vet hvad jag gjort.

Men Joseph den token på dörren han for,
Nymphen hon vinkar och beder;
Aldrig en dåre i verlden så stor
    Gått i två skor.
Friskt äta och dricka i Potiphars sal,
Eld uppå spisen af Ceder,
Inga dueller och ingen rival,
    Och ej förtal.
Hurra kamrater för Potiphars fru! :||:
    Hon sofver ännu.

Men felet var det at vår Joseph han var
Nykter, betrykter med mera,
Och för en flicka et uselt försvar,
    En dålig kar.
Vid Pharaos Gardee en usel Capten
Potiphar var som de flera,
Och i en brudsäng, så sömnig och klen,
    Sin Fru til men.
Hurra Kamrater för Poriphars Fru! :||:
    Hon lefver ännu.