N:o 40

Ahasverus var så mägtig,
Med en Persisk krona prägtig;
Ja, hans riken voro, drick kära du,
    Hundra tjugo sju.
Ahasverus satt så guldgul och sur,
Som et lejon i en jungfru-bur;
    Vällust var hans ära.
    Låt oss nu förtära,
Och vår flaska töma ur.

Slottet fullt af härligheter,
Och skarlakan til tapeter;
Bänkar voro där af bara gull,
    Aj aj aj lull lull!
Stort calas nu uti Susan var,
Jämt ett hundra åttatio dar;
    Kungen sjelf tractera.
    Lät oss dricka mera;
Lät oss klinga par om par.

Ahasveri bord det prålar;
Vin bars fram i gyldne skålar;
Spicke skinka, härlig sommar mat,
    Låg på silfverfat.
Liksom hos vår Konung plägar ske,
Fick Landshöfdinge och Öfverste
    Vid hans tafel spisa.
    Sjungom nu vår visa,
Lät oss vänligt hjerta ge.

Man ser af de helga skrifter,
Ahasverus han var gifter,
Drottning Vasthi hette hans gemål;
    Drickom hännes skål!
Hännes Majestät i Persien
Bröt mot Kungen som sin ägta vän;
    När han ville leka,
    Börja hon at neka;
Mången gumma gör så än.

Kungen uppå sjunde dagen,
Utaf vin och kärlek tagen,
Skickar sina två Camrerare
    At sin Drottning be;
Gud nå den som när han flickan ser,
Ej går sjelf men skickar sin Camrer;
    Den är att beklaga.
    Lät oss glasen taga,
Lät oss dricka mer och mer.

Drottning Vasthi vil ej lyda,
Låt en ann sin krona pryda;
Pigan Esther fick en gyldne skrud,
    Blef en Kunga-brud.
Hon had' en Cousin Mardochai;
Judar äro skälmar, veta vi.
    Skål för gamla Juden!
    Skål för unga bruden!
Skål för hela frieri!

Juden satt vid Kungens trappa,
Släpte flickor in som klappa;
Lagom sysla för en Jude nog,
    Jungfru-bur och krog.
Två Camrerare vid dörren stå,
Hviska at de skulle Kungen slå;
    Saken sig förvärrar,
    Och de gode herrar
Blefvo hängde båda två.

Hör nu på hur Drottning Esther
Böd til måltids många gäster;
Sjelf hans Exellence Herr Haman kom.
    Gubbar drickom om!
Ahasverus drack och Ester gret;
Skönhet gör i verlden stor förtret.
    Haman med ducriner
    Sig i galgen svänger,
Pussig, stinder, blå och fet.

Ahasverus ful och bister,
Såg sin Premier-Minister,
I en galge femti alnar hög;
    Säj mig om jag lög.
Juden sen som Kungens bästa vän,
Svängde sig i purpur-mantelen,
    Med en gyldne krona,
    Vacker hufvud-bona.
Låt oss dricka, drick, ja men.

Si så ser man verldens snara!
Höghet ofta står i fara;
Lyckans tempel är en hisklig brant,
    Är det icke sant?
Stolte Haman rep och mössa bär,
Sådan hufvud-bonad gör besvär.
    Ahasveri lära,
    Dricka och förtära,
Är det enda jag begär.