Natthimmelen

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

 Ensam jag skrider fram på min bana,
 längre och längre sträcker sig vägen;
 ack, uti fjärran döljes mitt mål.
 Dagen sig sänker. Nattlig blir rymden.
 Snart blott de eviga stjärnor jag ser.
  
 Men jag ej klagar flyende dagen,
 ej mig förfärar stundande natten;
 ty av den kärlek, som går genom världen,
 föll ock en strimma in i min själ.

Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.