Notturno

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Mellan trädens dunkla grupper
Gula sommarmånen står,
Rådjur uti slutna trupper
Rassla, prassla mellan snår.
Blomstren genom skogens hvälfning
Andas en balsamisk ström,
Vindens pust och bladets skälfning
Störa näktergalens dröm.

Och jag lyssnar hänryckt stilla
Hur han mornar sig i sång:
Älska, sjung och brinn, du lilla,
Natten kan ej bli för lång!
Sjung hur ljuft det var, då ingen
Dina lekar såg med harm,
Och du eldigt bredde vingen
Kring en liten fjädrad barm.

Lifvets älf, som under dagen
Gick med brus och öfvermod,
Saktas vid de ömma slagen
Till en stilla spegelflod.

Syskonparet fröjd och smärta,
Förr i strid på skaldens sträng,
Enas i hans fulla hjärta,
Sluta fred på rosensäng.

Tusen röster dagen äger,
Natten har en enda röst:
Sucken, som på mossans läger
Häfver tvänne sälla bröst.
Lund i måneljus och tystnad
Är hvad sångaren begär,
Sjunga är hans ärelystnad,
Sjunga för sin hjärtanskär.

1863.



Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.