Om en tillvaro

Under det att stjärnan faller
leker lögn med sanningen
och gräver djupa fåror i
tankens skira trädgård,
som skriker ut sin smärta
genom sår i nyfödd jord -
där tårar läker vanans makt.

Under det att solen lyser
vandrar vind med regnet
och dränker buskarna som glider,
likt sjunkna skepp förlorade
för det mänskliga ögat
där dagen sår kriser -
och där natten går vakt.

Så dröm om försoning,
min älskling.

                    Göran Hansson