Påsklilja

Mig älskar de alla.
När marsvindar kalla
kring öronen viner och kylan känns svår;
man stannar och spanar -
vad är det man anar?
Jo, något i luften bär löfte om vår!
Man lyssnar och vädrar:
bland påsk isens fjädrar
man fångar en skymt av min solgula kjol.
Och plötsligt det klingar
och susar av vingar,
vintern är bortglömd, precis som i fjol.
Nu barnen får bråttom -
kurage har de gott om:
Tag fram våra kulor, här är inget pjosk!
Än sen, om det snöar -
i morgon det töar.
Se, påskliljan blommar, och snart är det påsk!

Hämtad ur "I blomsterälvorna om våren", Cecily Mary Barker.

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.