Patience.

   Hur jag lägger, jämt det samma!
Aldrig hjärter knekt jag får.
Spader dam – vill säga mamma –
Ständigt oss i vägen står.

   Ruter kung, vid hennes sida,
Vill hon jag skall ta med tvång.
Jag kan honom icke lida,
Ty hans näsa är så lång.

   Ruter kung, han gör kalaser,
Är en änkman, rik på gull.
Ack! men knekten har mustascher!
Guld ej annat är än mull.

   Hvart jag blickar, stinger törnet,
Sorger utaf alla slag:
Hjärterknekt i ena hörnet
Och uti det andra jag.

   Sist vi råktes, varm och trogen,
Han mig om ett möte bad
Där vid grottan bort i skogen; –
Jag tror nästan nej jag sad’.

   Men när ödet här i korten
Skiljer oss så grymt allt jämt
Vill jag gå till mötesorten
I förtreten; – ja bestämdt!

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.