Pepitas kyrkogång

Pepita är ej riktigt själaglad,
     I det hon pyntar sig för ottesången;
     Hon lyssnat i går afton från balkongen
     För länge på en eldig serenad.

Med silkesstrumpan på sin fina vad,
     Med hårets flod i nackens flätor fången,
     Att helgonvreden tappert hålla stången
     Hon frasande i siden går åstad.

Att skaka syndens stoft från hvita vingen
     Gick som en dans. -- Ur mjuka altarringen
     Hon slätar märket af sitt runda knä.

Hvem nändes här att yrka fasta, späkning?
     Strax helgonet strök öfver hennes räkning ...
     Den unge patern var ju ej af trä!

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.