Qanon vs vatikanen
QAnon VS Vatikanen[redigera]
QANON VS VATIKANEN
Medan världen, å ena sidan, rör sig mot en ström av oändlig kreativ skönhet i alla dess former - teater, sång, bildlig konst, videos - så är det andra krafter som vill ha anarki, världskrig, och dess rimliga motsats, om ändå inte - världsfred - genom en totalitär massmediapolisstat.
Så, Qanons utläggande om de högre makterna, och den ortoxa kyrkans extrema skyldighet genom historien:
Är det någon skillnad? Är de relaterade? Samarbetar de? Är de samma sak? Eller är de endast på olika nivå?
Ja, vad är det för skillnad på sataniska och kristna förbrytare, kan man undra? Finns det något värre ändå?
Medans denna nyhet, väl granskad och publicerad på en stor och respekterad mediasajt, om 200 000 offer, som ej censurerades - så är QAnon endast en "konspirationsteori", och måste bekämpas, med alla mått! Men om du läser vidare, ska du förstå att de är samma sak. Och att Vatikanen, sedan urminnes tider, har skyfflat offer mellan Australien, United Kingdom och USA.
Den förra nyheten väckte inte ramaskri. Men de flesta "logiska", konservativa (nä?), välluttrade personerna nuförtiden, är övertygade, genom massmedias propaganda, att QAnon är en bluff? Påven (som verkar ha återhämtat sig från The Black Eye Club) gick nyligen ut med att "Det är en mänsklig rättighet att inte få misinformation". Jaha, det var väldigt påtänkt! Om det inte var sant, och om påven själv och hela det kristna etablissemanget inte var inblandat, varför blandar han då sig i världspolitiken, med detta rent ut sagt idiotiska newspeak-uttalande?
Korruptionen löper överallt i samhället, fler och fler verkar gå över till den mörka sidan för var dag. Men, akta er! Det här är värre än den värsta socialismen, nationalismen, fascismen och nazismen. Det här är värre än Stasi, KGB, Pentagon, än lögnerna om Area 51 eller nikotinindustrins hittepå att "rökning inte ger lungcancer" - you name it!
I största allmänhet, håller folk med massmediaperspektivet, så till den grad att det inte ens går att prata med de logiskt, använda suft förnuft, ja - ingenting verkar fungera.
För precis som naiva barn och illvilliga äldre med godis, tar dessa bombade offer villigt emot vaccinen, igen och igen, utan att tänka sig för - från snälla pappa staten, som ju älskar de så väl. Men också straffar dessa naiva människor om de inte gör som de ska - ja, de straffar alla, i princip, som vi sett med "lockdowns", och nedmontering av hela världssamhället - och småföretag - för att köpas upp av globala intressen.
Pro-Vaxxarna är precis som alkoholister som pantar burkar för att få ännu en slurk för dagen, som nikotinister som försöker få en att tro att om man endast ger de 5 kr till en cigg att köpa från närmaste langare är man frälsaren själv, till extrema missbrukare som förut bad om endast 50-öringar, i timtals i kollektivtrafiken - för ännu en "hit".
Ända sen corona börjat, kommer det ofta nyheter om att det är slut på datorchip i världen, och det har varit så länge. Men, tänk efter en stund, det kan inte endast förklaras med "logistikproblem", det borde vara fixat vid det här laget! Det byggs "nya" superfabriker, för att de vi har i världen, ja, vad gör de - om inte nanochip som sätts i huden vid nålsticket, som de försöker proppa på alla? Hur skulle det annars förklaras? Det har gjorts tiotals miljarder av dessa, och fabrikerna har inte tid för annat, helt enkelt. Konstigt nog finns det inte en enda dissidentröst om detta, efter läsande av hundratals kommentarer på en tekniksajt
Som tur var växte jag upp i ett icke-ortodox hem. Båda mina föräldrar är dock kristna. Medans modern ber ofta, har jag endast sett min far göra det en enda gång. Men, jag, vi, de - gick inte i kyrkan. Jag är inte ens döpt. Så nej, jag har inte konfirmerats och hela faderullan, och sluppit ifrån frihänta präster - som i största allmänhet, föredrar pojkar. Jag växte upp fri, fick bli vad jag ville, och jag blev: en konstnär. Jag föredrar att skriva episka kosmiska ballader. Men detta är endast för mycket, och får inte undantryckas längre.
Jag råkade träffa en kristen healer, som av allt att tänka sig, rekommenderade på vår första dejt, att vi skulle ses på ett hillsongevenemang. Jag har skrivit om det här förut, flera gånger, men kan lägga till att jag förstod direkt vad Noah23s skiva Occult Thrill och Velvet Acid Christs Pretty Toy handlade om, när jag kom hem efter den kvällen.
Att det är "vanliga" människor, som flitigt besöker kristna kyrkor, över hela världen - som misshandlar och sexuellt utnyttjar sina barn. Sen vänder de sig till gud, en präst, eller dylikt, och frågar - "Förlåter du mig?" Och får till svars: "Allt är förlåtet". Och fortsätter i samma bana, år efter år. Så nej, det är inte endast präster, det är inte några hundratusen, och det försigår inte endast i kyrkor. Det har, precis som historierna om vampyrer, pågått i hundratals om inte tusentals år.
Men, vampyrmyten, är, tyvärr - sann. Om endast genom Inkvisitionen har vi fått veta, att en viss Elisabeth Bathory i Rumänien dömdes till döden för ÄKTA häxbrott, nämligen genom att ha klarat av bedriften att dricka blodet från 400 kvinnliga oskulder. Hon älskade det röda elixiret, som sas ge skönhet och vitalitet.
Till slut tog hennes favoriter från en by slut, och hon började gotta sig på andra, och blev ertappad. Men innan dess, brydde sig inte en kotte om vad som hände. Så vad säger att samma sak inte händer nu, men i alltmer skymundan?
Ska ID2020, med Gates hjälp, att rädda alla från bloddöden, genom att Broder Världstaten vet allt om alla hela tiden? Men satanisterna, precis som många starkt troende kristna och muslimer, har väl inte tagit det "magnetiska" vaccinet?
Det här för oss vidare till psykiatrin, Långbro sjukhus, och dess överbefälhavare - MK ULTRA i Amerika, som hade friade nazi-doktorer som hjälpredor, och deras sjuka ingrepp i människor som inspirationskällor. (Häng med, jag kommer till hur det är relaterat till slut..)
Det här har jag dock djup insikt i, och har också skrivit mycket om, under årens lopp. Något speciellt, för att det var så tokigt - måste dock nämnas.
Jag sitter, lugnt och stilla, utan att röra en fena, vid min laptop på slutna psykiatriska vården på huddinge sjukhus. Då, helt plötsligt, den enda som jag kunnat pratat med där, som jag litade på, på något sätt - men hon var ju så klart del av systemet, så jag brydde mig knappt - säger till mig: "Jag förstår varför du är arg".
Det liknar andra tidigare helt omdömeslösa psykiatri-anklagelser som "Du verkar splittrad" (bipolaritet) eller "Är du rastlös?" (ADHD).
Jo, jag säger ingenting, och följer med henne och flertalet andra av hennes medarbetare, och blir förd till mitt rum.
Väl där inne väller fler och fler människor in. Det konstiga som föresigår då, är, att fler och fler av dessa psykiatri-personal, tar sin hand och lägger den på min kropp - överallt - säkert ett dussin. Som en sjuk svart demonisk seans.
Sen kommer en sjuksyster in och adminstrerar 5 injektioner. Tidigare, fick jag "ett kort möte", där jag sa ifrån helt, från "vill du ha den medicinen", till "vill du ha två andra", och "vill du ha ännu två andra?". Jag fick, helt enkelt, i min naivetet, allihopa.
Jag lever med mina torterare dag in och dag ut. Förut en gång i veckan, vid ett tillfälle blev en hel sommar förlorad (de kallar det för FAS 4), nu i ett särskilt boende med låsta dörrar överallt. Det såg läskigt nog ut som ett koncentrationsläger när jag såg det första gången. Alla där dricker, röker, knarkar och knullar runt, hej vilt - och de som gör det mest - är personalen.
Jag försöker, så gott jag kan, att få alla inom psykiatrin på min sida, men de lär sig aldrig bedras av mina "knep". De sviker, manipulerar, straffar, "glömmer bort", förlöljigar, och förtrycker mig med alla mått möjliga.
För att påminna dig - det går aldrig, ALDRIG att säga emot psykiatrin. Oftast får man inte ens två svarsalternativ. Kommer så väl ihåg när min arbetsterapeut på öppenvården, med stort leende på läpparna yttrar "du får välja", men jag får bara en sak att svara på - blind lydnad, helt enkelt. Jag blir argare och argare - vilket är vad de vill - och tyglarna sätts åt hårdare och hårdare för varje gång du stretar emot. Det har nu varit så här i mer än 1½ decennium.
Och de vill så klart, med vaccinindustrins hjälp, att alla ska få denna extremt sataniska chock och trauma behandling, som tidigare hänt bakom stängda dörrar och med oändligt stark tystnadsplikt mot media och omvärlden.
Jag har redan mött en kvinna, som sa sig ha ett nanochip i armen, med preventivmedel. Denna medicin håller i mer än ett decennium.
Så, vad säger, att dessa magnetiska vaccin, inte har neuroleptika? Eller till och med - skräddarsydda sådana, i sig? Och att de inte kan kontrollera oss och vårt mående?
Det var så konstigt, för nån månad sen bråkade jag med läkaren om medicindoser. Jag fick en tid 1½ månad senare, och de tog bort neuroleptikan helt! Jag tänkte, det var för bra för att vara sant! Ingen medicin alls?
Det var ett helvete i början, men sen levde jag i tro att jag skulle bli helt frisk? Icke sa nicke. Mina känslor, som jag brukade få tillbaka vid tidigare stopp, har inte känts vid ett enda dugg. Jag släpper inte ens en enda tår längre, oavsett vad som händer. Så ni, främst kvinnor, som känner er "svaga" när ni gråter, kan jag endast skratta - ni har livets gåva till er, och ni fattar ingenting.
Jag är inte "psykotisk", men å andra sidan rör jag mig knappt utanför mitt hem, och träffar eller pratar knappt med någon alls i verkligheten, sen flera år tillbaka - så ingenting kan nu förstöra min lilla värld. Jag har hållit mig frisk ändå - men nu - nu blir jag aldrig rehabiliterad.
Jag är, i princip, levande död. Och det har varit så, så länge jag kan minnas, i över 30 år. Jag låtsas vara glad, gemytlig, trevlig - att jag tycker om alla. De låtsas tillbaka, och det blir aldrig mer än så. Jag är expert på att fejka, kan få i princip vem som helt att skratta - och eftersom inga många är lika bra som mig eller alls, så får jag vem som helst på fall. Dock har jag inte har någon annan känsla än denna "hittepå" glädje, så då fungerar inte resten av mitt känsloliv. Och det livet verkar aldrig, aldrig, någonsin komma tillbaka igen.
Så om du är kvinna (eller ett av fåtal privilegierade män) och har känslor, ryck upp dig för fan! Sluta gnäll, sluta skyll allt på andra, sluta va bitter, sluta manipulera de som är svagare än dig, börja slicka neråt och sparka uppåt, sluta spela svag och låta din "älskade" göra grovjobbet - gör något av ditt liv istället. Du är en levande organsim. Vilket kanske är det enda du säkert levt som, också, sen du kan minnas.
Jag har endast varit kreativ, medans resten av mitt liv har fått stryka undan. Det livet, som ju ändå inte existerar, annat än i svårtvita toner, där ingenting spännande någonsin händer.
Så, jag skriver. Den enda jag riktigt känner till, som jag utvecklat mycket genom åren. Det enda som finns kvar av mig. Och det är inte mycket återstående av den talangen kvar heller, faktiskt. Jag känner dock inget när jag skriver, det är strikt logiskt, endast hjärnverksamhet.
Men andra verkar känna saker av det jag skriver. Jag skriver inte för dessa dock, det är nämligen så att jag aldrig får lika mycket tillbaka som jag ger. Jag skriver bara för att få tiden att gå. Att måla i dubbla skift, eller träna, promenera - vadsomhelst - lika länge, klarar knappt jag eller nån annan av, dag ut dag in. Att skriva dock, hela dagarna, och läsa en hel del, fungerar för mig.
Jag ska dock säga dig, att jag kan se på stand-up komedi i timtals, och efteråt - mår jag exakt likadant igen. Alltså - ingenting. Så är det med allting i mitt liv. Jag är i ett konstant flux mellan INTIGHET och INTIGHET. Där det enda som hjälper är att prata med folk, om jag hittar någon, som orkar med mig nuförtiden, mer än några minuter. Och att skriva, för att stoppa smärtan, den smärtan av att inte känna någonting alls.
Och känna ännu mindre än ingenting, tills man blir som ett svart hål av negativ energi, som förintar och slukar allt i ens värld. Vänner och älskade vänder sig emot en, konstigt förfärliga saker hände runtomkring, man blir blockad och bannlyst på diverse sajter, utskälld, man får höra "varför säger du ingenting?".
Eller det ännu mer genialiska "sover du?" - nej, jag har katatonisk epileptisk dödsförtvivlan med aggressiva och suicidala tendenser. Och min musik - som du just nu stängde av efter 5 sekunders nervöst panikartat icke-lyssnande, och aldrig, aldrig kommer återvända till, är mörkare än norwegian black metal. Min sexuella fantasi når inga gränser, samma som min matlust - för att få komma några steg över.. att inte känna någonting alls, ett fåtal stunder. I all evighet. DÅ, SEN, ALL TID.
av Rhiannon Kirin (ris och ros)
Aktivera autouppdatering av kommentar