Rörande mutter Berg och angående Lotta i Kolmätargränden och vad som passerat

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

 „Var står fiolen — säj, min son?“
 Mutter, gutår .. Där står han i vrån.
 Skall jag dra till?
 „Gör som du vill ..
 Sätt dig, vänd upp och ned på sån —
 hör basfiolns klang och dån!
 movitz, nå, käre, börja!
 Gråt ej ... vi ska du sörja?
 Karl är karl — skall du vara så rädd om ditt skinn!
 Låt mig se huru djupt kirschfängarn tog in...“
 Mutter, i huvudu jag fått fyra hugg:
 ett uti armen... gutår nu i mjugg!
 Mutter, gutår...
 Två hugg i mitt lår —
 blott för mitt tal.
 Fan til korpral!
 han ville jag skull spela. Jag svara: „Hut!“
 Därmed så högg han mig — på min trut.
  
 „När skedde det? var karln besatt?“
 mutter, gutår... Det skedde i natt.
 jag grep en drill,
 vips slog han till,
 slog av peruken och min hatt
 och dansa golvet kring med skratt.
 Därpå så i minuten
 fick jag ett slag på truten.
 och den besten var kär uti dottern som jag,
 och jag ropte på Lotta: „Hirschfängaren tag!“
 krögarn iskjortarn han kom också ut —
 vips gav han krögarn ett slag på sin trut.
 krögarn han svor och ropte på mor.
 Mor är bastant:
 hon gav galant
 krögarn en örfil — och korpralen han log.
 Och man och hustru jag ... så bedrog!
  
 Tyst, mutter, tyst — jag var ej känd:
 aldrig jag spelt i Kolmätargränd.
 Satans alarm ...
 mitt lår och min arm,
 lårbenet, bröst och höft och länd!
 Nu har jag skruvat strängen spänd:
 si hur knogen springer!
 Mutter... mit sjuka finger —
 aj, se skinntutan damp där in i basfioln ...
 aj, se plåstret ... där ligger det under stoln!
 Stråken avbruten och taglet är allt —
 Lota är borta och brännvinet kallt:
 Mutter, gutår!
 Mitt bröst har ett sår:
 den mig det gav,
 öppnar min grav.
 Kolmätars Lotta hon är orsak til allt...
 Mutter, i går gick hon ... med en palt.

Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.