Roddaren
Sjung, arma gosse, sjung!
Din rodd blir annars tung,
Din hand vid åran domnar snart,
Och hvem skall se’n ge båten fart?
En våg ej rör sig mer,
Af sol och dag jag ser
En strimma blott vid vesterns bryn,
Och mörk i fjärdens djup är skyn.
Säg, arma gosse, säg:
Hvart skyndar nu din väg,
Allena, sträfvande och trött,
Då natten sjelf har somnat sött?
Är det en fogeltropp,
Du skrämt vid stranden opp,
Är det en lom, är det en and,
Du jagar nu från strand till strand?
Du, som från skog och fjäll
Mig frågat mången qväll,
Mig frågat förr, mig frågar än,
Hör, echo, hör mitt svar igen:
Jag ingen fogeltropp
Har skrämt vid stranden opp,
Det är ej lom, det är ej and,
Jag jagar nu från strand till strand;
Min tanke jagar jag:
Hvart enda åretag,
Hur lätt det är, hur svagt det är,
Mig närmre till min tanke bär.
Der röken stiger opp
Mot klippans blåa topp,
Der hyddan syns vid träskets slut,
Dit har min tanke rymt förut.
Der skall jag finna den,
Förr’n det blir dag igen,
När båten hunnit strand och hamn,
Och jag min trogna flickas famn.
Aktivera autouppdatering av kommentar