Sång i Riddarholmskyrkan vid minneshögtiden den 17 september 1897

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Sång

i Riddarholmskyrkan vid minneshögtiden den 17 September 1897.

O Gud, som drog från fallets rand
I seklets morgon detta land,
Från jättestrid på Söderns jord,
Din man Du ledde hit till Nord,
     Till Vasas öde stol!
Lik sommarregn i åskans spår,
Han kom i glans af bragdens sol
     Att läka våra sår.

Hans bild, af år och ära mätt,
Är ännu mäktig i hans ätt
Och träder fram, föryngrad tolk,
Att mana godt för brödrafolk
     Och hägna rätt och lag.
Här samlats redan tvänne led
Till ättefadrens sarkofag --
     En ädel kunga-ked!

*



Rätt och Sanning på sin sköld han skar,
Han, som orden i sitt hjärta bar;
     Men för de lidandes släkte
     Kände han än som en far.

     Fridsäll, han väckte
     Gryende gröda.

     Hinder, som stäckte
     Arbetets möda,
     Frisinnadt bräckte han.

     Öfver de svaga
     Kungasköld sträckte han.


     Än för de felande,
     Huldrikt och skonande
     Tydde han lag.

     Ljus var hans saga.
     Sakta förtonande
     Släcktes hans dag.

*


     Kär för låga, höga,
     Hägrar en gestalt,
     Smärt, med sol i öga,
     Solsken öfverallt!
     Land med lag skall byggas
     Så han bjöd i Nord --
     Aldrig kunde ryggas
     Detta kungaord.

     Gamla skrankor vika;
     Upp till tingets sal
     Träda alla lika
     Genom folkets val.
     Lifligare strömmar
     På engång vårt blod:
     Kungligt sköna drömmar,
     Kungligt ungdomsmod!

     O hur hastigt fallen,
     Medan skimret dog,
     Som den raka tallen
     I din svenska skog!
     För ditt riddarsinne
     Världen sist vardt trång.
     Troget göms ditt minne
     Kvar i sägn och sång.

*



De äro gångna till Herrans gårdar!
Arfvet att främja ljus och rätt
Re’n ett fjärdedels sekel vårdar
Åter en af Karl Johans ätt.
Konung, som bär dess dubbelkrona,
Tusen stämmor omkring dig tona,
Bringa tack för en lycklig tid!
Hör, hur bräddfulla hjärtan sjunga:
För vårt väl drog du dagens tunga,
Bördor, som andra sviktat vid!

Herre, vår Kung och hans maka hägna
Under kommande nya år!
Gif, att från ofvan krafter regna
Öfver växande släktens vår!
Ädel sträfvan låt målet hinna,
Brodershänder hvarandra finna!
Sekelsol, som i väster står,
Glänse högre än morgondagern,
Då hon kysser den friska lagern
Öfver älskade silfverhår!



Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.