Senkapitalismens era

sitter och dricker cappuccino ur engångsmugg i
i ett av alla tusentals köpcentra
som byggts sedan millenieskiftet
under senkapitalismens era
känner mig vulgär desillusionerad smutsig fantastisk
det är en otroligt bekväm livsstil
bejakar det fria valet
nihilismen kryper fram
tror inte på något längre
ser människor
springa fram och tillbaka
uträtta sina ärenden
konsumera mera
och jag är exakt som dom
vad jag än vill tro
hur jag än försöker distansera mig
avsky deras prioriteringar
drömmar och förhoppningar
så är jag precis som dom
inget att hymla med
det har gått fyra år
sedan jag senast flög
jag har avstått för klimatet
om en vecka ska jag flyga igen
precis likadan
systemet fållar mig i samma fälla
som alla andra
oavsett hur mycket jag står emot
det är fållans stängsel som måste förstöras

det jag tänker mest på är inte att rädda klimatet eller skogens alla varelser
nej jag tänker mest på dig
och alla stunder som jag skulle vilja dela med dig
alla platser som jag skulle vilja ta dig till
samtalen måltiderna och meningslöst svammel i din säng
nattliga möten
i mörkret
endast känseln ledsagar oss
till varandra
för att förenas
i extas
i senkapitalismens era