Skönhet en bräcklig glans

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

En blomma rinner upp ur mull,
Av väder blåses hon omkull,
Ell' vissnar hon och får sitt slut,
När Sommartiden lupit ut:
Så är det och med skönhets prakt,
Hon äger ej fullkomlig makt:
Hon lider oundviklig nöd,
Av sjukdom, ålder, tid, och död.
En skönhet är allena till,
Som evigheten gilla vill:
En ren, en klar, en helgad själ,
Hon växer till, och prydes väl
Av himlaprakt, en skönhets skrud,
Som gör, att hon behagar Gud.


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.